Loophole: Drakmagi och saftsmugglare

Broomfrosts främste safthandlare


- Reakarburator? Den lilla varelsen kikade upp på Yumi. Det vet jag inte vad det är. Saft däremot
   Han såg sig snabbt omkring, sedan knackade han på tunnan han bar på ryggen. Ett svagt skvalpande hördes.
   - Jag har sparat det sista enbart för din skull, viskade han.
   - Visste du att jag skulle komma?
   - Självklart!
   Han lät så övertygad att Yumi kom att tänka på den vandrande munken Po. Någon som fanns i närheten och hjälpte henne utan att hon visste om det.
   - Du ska få ett extra bra pris bara för att det är du, sa den lilla varelsen och log. Det bästa priset i hela Broomfrost. Men nämn det inte för någon annan. Då kan jag råka illa ut. Är vi överens?
   - Har du alltså en reakarburator med dig i tunnan?
   Yumi tyckte att hon hade haft en alldeles fantastisk tur.
   - Nej, reakarburatorer vet jag fortfarande inte vad det är. Lyssna nu! Det är saft jag pratar om. Porlande, läskande saft! Nå, är vi överens?
   - Men jag vill inte ha någon saft, sa Yumi. Hur kunde du förresten veta att jag skulle komma?
   - Saftguden berättade det för mig, sa han och blinkade åt henne. Mitt pris är oslagbart. Du får allt som är kvar i min tunna för endast
   - Men jag vill ju inte ha någon saft!
   - Du är en hård förhandlare. Tyvärr kan jag inte göra mer åt priset. Men jag kan ge dig min tunna på köpet. Vad sägs? Ännu ett oslagbart erbjudande från Broomfrosts främste safthandlare!
   - Lyssnar du inte? sa Yumis. Jag vill inte ha någon saft.
   - Alla vill ha saft. Hör du inte det förbjudna ljudet?
   Han skakade på ryggen så att tunnan skvalpade.
   - Kantarellsaft av allra bästa sort. Skördad i den sista höstsolen och tillverkad enligt ett urgammalt och fantastiskt hemligt recept. Du kommer att älska den. En klunk och du
   - Men jag vill ju inte ha den!
   - Du får mina skor också. Nästan oanvända. Med dem kommer du att gå långt.
   Han började snöra av sig sina pyttesmå skor.
   - Men det är mitt absolut sista bud. Acceptera det eller lev en dag utan saft.
   Yumi började faktiskt bli lite törstig.
   - Vet du var jag hittar Broomfrosts smed? undrade hon.
   - Han bor i utkanten av Broomfrost, i den riktningen.
   Han pekade bort mellan husen.
   - Här får du mina skor. Är vi överens nu?
   - Tror du att han har en reakarburator?
   Yumi tog frånvarande emot de pyttesmå skorna.
   - Ingen aning. Jag kan ge dig min tröja också. Men det är det allra, allra sista jag kan erbjuda dig.
   Han ställde ner tunnan och krängde av sig tröjan.
   - Mitt slutgiltiga bud, sa han bestämt. Förstått?
   Yumi tog emot tröjan. Sedan tittade hon på den smala, halvnakna lilla figuren som huttrade framför henne i mörkret.
   - Fryser du?
   - Lite grann.
   - Vet du, jag ger dig de här skorna och den här tröjan mot din saft.
   Den lilla varelsen sken upp.
   - Det skakar vi hand på!
   Yumi räckte tillbaka skorna och tröjan. Den lille varelsen drog snabbt på sig dem och gav henne tunnan med saft.
   - Bytt är bytt och kommer aldrig igen! sa han nöjt. Nu är det för sent att ångra sig.
   - Jag vet.
   När varelsen skyndade i väg plockade Yumi upp tunnan med kantarellsaft. Hon öppnade den och svalde en liten klunk. Smaken var så hemsk att tungan krullad ihop sig. Hon blev tvungen att spotta ut allt på marken.
   Aruru tittade upp från hennes ficka.
   - Det var nog första gången den stackaren stötte på någon som inte gjorde vad som helst för lite saft, sa han leende. Jag undrar om han kommer att tycka att det där var en riktigt bra affär när han får tänka efter lite. Men bytt är bytt. Nu är det bäst att vi skyndar oss till smeden.